Suddigt
Någonting jag avskyr är såna som frågar hur det är och l e k e r omtänksamma när de egentligen bara är ute efter smaskig information att sprida ut.
Fast vad jag tycker är ännu värre än de som låtsas bry sig, är de som verkligen bryr sig på riktigt. Om jag öppnar upp mig för någon som verkligen bryr sig, då betyder det att jag någon gång kommer bli så fruktansvärt sårad. Hur älskad man än är och hur mycket man än älskar någon tillbaka kommer man alltid såra, och man kommer alltidbli sårad. Inga undantag !
Är det lättast att inte låta någon komma nära? Att låta de falska personerna slänga ur sig sina betydelselösa frågor för att slippa fula ärr? Ska man ta efter och vara lika falsk som dom så att man själv inte gör någon skada?
Eller ska man öppna upp sig helt och fullt för de som verkligen betyder, blotta sin själ? Tillåta andra att ta ett steg in i ens liv? Verkligen tro på att allt positivt man kommer uppleva ska vara värt det medföljande fallet? Verkligen tro på sig själv, tro att man är stark nog att klara smällarna, att man bara växer och blir starkare av motgångar?
Hur är det egentligen att vara någon som faktiskt inte bryr sig om någon annan än sig själv?
Som samtidigt ska ha flest "vänner" att pumpa på information och skvaller?
Någon som inte förstår innebörden av "jag älskar dig"?
Fast vad jag tycker är ännu värre än de som låtsas bry sig, är de som verkligen bryr sig på riktigt. Om jag öppnar upp mig för någon som verkligen bryr sig, då betyder det att jag någon gång kommer bli så fruktansvärt sårad. Hur älskad man än är och hur mycket man än älskar någon tillbaka kommer man alltid såra, och man kommer alltid
Är det lättast att inte låta någon komma nära? Att låta de falska personerna slänga ur sig sina betydelselösa frågor för att slippa fula ärr? Ska man ta efter och vara lika falsk som dom så att man själv inte gör någon skada?
Eller ska man öppna upp sig helt och fullt för de som verkligen betyder, blotta sin själ? Tillåta andra att ta ett steg in i ens liv? Verkligen tro på att allt positivt man kommer uppleva ska vara värt det medföljande fallet? Verkligen tro på sig själv, tro att man är stark nog att klara smällarna, att man bara växer och blir starkare av motgångar?
Hur är det egentligen att vara någon som faktiskt inte bryr sig om någon annan än sig själv?
Som samtidigt ska ha flest "vänner" att pumpa på information och skvaller?
Någon som inte förstår innebörden av "jag älskar dig"?
Kommentarer
Trackback
