idasofiiia

Varför ska man jämt få ont i huvudet när man gråter? Där ligger man i mammas  knä och torkar tårarna som sprutar samtidigt som man stammar fram en mening med sjuhundrafemmiljoner hårda, hastiga andetag. Varför ska man få ont i huvudet för det! Eller varför känner man sig alltid så jävla dum när man gråter inför någon? Jag tycker verkligen att det är jättejobbigt att brista ut i gråt framför andra, det känns som att jag bara är allmänt jobbig som bombaderar någon med mina problem när den personen säkert har egna bekymmer att lägga sin energi på. Men egentligen ska man ju prata om problemen, och man ska gråta över dom och framför allt så ska man låta någon man litar på lägga armarna kring en och trösta tills ögonen är helt torra, för inte förän då kan man kontrollera känslorna och börja bearbeta smärtan ! Det som suger bara är att kroppen ska vara så slutkörd efteråt, men det är väl klart att alvedon måste tjäna på någonting annat än mensvärk och feber...